Bilaga 30, Polygami

Tillägg 30

Polygami

Polygami var en livsstil fram tills Koranen uppenbarades för 1400 år sedan. När jorden var ung och underbefolkad var polygami ett sätt att befolka den och föra in de människor som behövdes för att utföra Guds plan. Vid tiden för Koranens uppenbarelse hade världen blivit tillräckligt befolkad, och Koranen införde de första begränsningarna mot polygami.

Polygami är tillåtet enligt Koranen, men under strikt observerade omständigheter. Missbruk av denna gudomliga tillåtelse medför allvarliga repressalier. Således, även om polygami är tillåten av Gud, är det vår plikt att noggrant undersöka våra omständigheter innan vi säger att en specifik polygamisk relation är tillåtlig.

Vårt perfekta exempel här är profeten Muhammad. Han var gift med en enda fru, Khadijah, tills hon dog. Han hade alla sina barn, förutom ett, med Khadijah. Därmed fick hon och hennes barn profetens fulla uppmärksamhet så länge hon var gift med honom; i tjugo fem år. För alla praktiska ändamål hade Muhammad en fru - från 25 års ålder till 50. Under de återstående 13 åren av sitt liv gifte han sig med sina vänners åldrade änkor som hade många barn. Dessa barn behövde ett komplett hem, med en fadersgestalt, och profeten tillhandahöll det. Att ge en fadersgestalt åt föräldralösa är det enda specifika omständigheten som stödjer polygami enligt Koranen (4:3).

Förutom att gifta sig med änkor som var mödrar till föräldralösa barn, fanns det tre politiska äktenskap i Profetens liv. Hans nära vänner Abu Bakr och Omar insisterade på att han skulle gifta sig med deras döttrar, Aisha och Hafsah, för att etablera traditionella familjeband mellan dem. Det tredje äktenskapet var med Maria från Egypten; hon gavs till honom som en politisk gest av vänskap från härskaren av Egypten.

Detta perfekta exempel visar oss att en man måste ge sin fulla uppmärksamhet och lojalitet i äktenskapet till sin fru och barn för att kunna skapa en lycklig och sund familj.

Koranen betonar begränsningarna mot polygami med mycket starka ord: "Om du fruktar att du inte kan vara fullt rättvis gentemot flera fruar, ska du nöja dig med en enda." (4:3) "Du kan inte vara rättvis i en polygam relation, hur mycket du än försöker." (4:129)

De begränsningar som Koranen fastställer mot månggifte pekar på möjligheten att missbruka Guds lag. Därför, om vi inte är helt säkra på att Guds lag inte kommer att missbrukas, är det bäst att motstå vårt begär och hålla oss borta från månggifte. Om omständigheterna inte kräver månggifte är det bäst att ägna all vår uppmärksamhet åt en fru och ett barn. Barnens psykologiska och sociala välbefinnande, särskilt i länder där månggifte är förbjudet, dikterar nästan alltid monogami. Några grundläggande kriterier måste iakttas vid övervägandet av månggifte:

1. Det måste lindra smärta och lidande och inte orsaka någon smärta eller lidande.

Om du har en ung familj är det nästan säkert att polygami är ett övergrepp.

3. Polygami för att ersätta en yngre fru är ett missbruk av Guds lag (4:19).