Bilaga 10, Guds användning av pluralformen

Bilaga 10

Guds användning av pluralformen

I den engelsktalande världen, där trosläran om treenigheten är vanlig, blir vissa människor fascinerade av Guds användning av pluralformen i Koranen. Det övervägande budskapet i Koranen, där det inte finns någon kompromiss alls, är att "GUD ÄR EN" (2:133, 163; 4:171; 5:73; 6:19; 9:31; 12:39; 13:16; 14:48, 52; 16:22, 51; 18:110; 21:108; 22:34; 37:4; 38:65; 39:4; 40:16; 41:6; 112:1).

När den allsmäktige använder första person pluralformen indikerar det alltid deltagande av andra enheter, såsom änglarna. Till exempel, uppenbarelsen av denna Koran involverade deltagande av ärkeängeln Gabriel och profeten Muhammad. Därför används pluralformen i 15:9: "Vi uppenbarade denna skrift, och vi kommer att bevara den." Pluralformen här återspeglar helt enkelt det faktum att ärkeängeln Gabriel och profeten Muhammad deltog i processen att leverera Koranen.

Ytterligare ett exempel har att göra med att blåsa livsanden i Adam och Jesus. Skapelsen av Adam ägde rum i himlen och Gud blåste direkt livsanden i honom. Därför används konsekvent första person singularformen: "Jag blåste livsanden i Adam från Min ande" (15:29, 38:72). Skapelsen av Jesus å andra sidan ägde rum på jorden, och Gabriel bar Guds "ord" till Maria. Pluralformen används konsekvent när det hänvisas till skapelsen av Jesus (21:91, 66:12).

När Gud talade direkt till Mose, utan änglarnas medling, ser vi att Gud talar uteslutande i singularform: "Jag är Gud. Det finns ingen annan gud förutom Mig. Du ska tillbe Mig ensam och iaktta de regelbundna kontaktsböner (Salat) för att komma ihåg Mig." (20:12-14).

När Guds tillbedjan nämns används singularformen (51:56).